Första gången i första laget på första sträckan, Jukola 2013

Nu är jag i Stockholm för mellanlandning innan det bär av mot Österrike och Wien på ett läger inför militär-VM 2014 tillsammans med militärlandslaget.

I första laget

Men i detta blogginlägg tänkte jag berätta hur jag hade det under Jukola-kavlen där jag fick chansen att få springa i Halden SKs första lag för första gången. En möjlighet att få springa för seger, en möjlighet jag ville realisera på alla sätt och vis, för hela laget. Tyvärr blev det inte seger utan en fjärdeplats vilket är så klart är en personbästa för min del men jag känner att jag själv hade så gärna velat bidra mera än vad jag gjorde. Men min insats var det bästa jag kunde göra utav situationen där och då och med det måste jag själv vara nöjd med.

På första sträckan

Sedan 10MILA har jag tyckt att träningen har gått väldigt bra och jag har gjort det jag ska göra och jag kan inte se något annat än att min form är bättre än under 10MILA. Den tryggheten hade jag då jag kände att jag hängde bra med under 10MILA och kom in med täten i mål på den första sträckan då. Och första sträckan skulle jag få genomföra igen men denna gång på finländsk mark på Jukola.

Första gången

Men som första gången i första laget kan nog många tänka att det måste vara jätte nervöst för mig innan tävlingen men faktiskt var det inte så för min del. Då jag fick reda på laguttagningen kom det fjärilar i magen men sedan var det inte så farligt. Jag tror jag var så pass förberedd på min uppgift att jag visste vad som skulle ske efter startskotten, vilka typer av situationer som skulle kunna uppstå under banan. Och situationer uppstod. Ni kan se mina vägval på mitt kartarkiv eller se en återuppspelning av första sträckan på GPS Seuranta med alla de andra gps-löparna.

Starten

Redan direkt efter startskottet uppstod en situation. En av ungdomarna som skulle ta bort startlinjen hann inte bort innan startskottet gick och jag fick snabbt krypa under repet som hade hängt i midjehöjd innan start. Jag hoppas verkligen det gick bra för tjejen som höll i repet. Den situationen störde mig inte alls. Farten var riktigt riktigt hög vid start och jag valde att lägga mig runt 50 plats i starten vilket jag nu efteråt skulle velat ändra till att lägga mig längre fram. För så fort skogen blev lite mer bökigare och mer svårframkomlig var det svårt att positionera sig bättre utan att spendera för mycket extra energi. Det var mycket armbågar och knuffar de första kilometrarna.  

Del 1

De första 5 kontrollerna fick jag riktigt bra utan några som helst problem. Del ett av uppgiften klar. 6an var det lite tveksamheter men ingen riktig miss.

Vägval

Men vid nionde kontrollen fick jag lite valsvårigheter. Skulle jag ta vägvalet runt till höger eller köra rätt på. Keep it simple, runt på stigen tänkte jag då strax innan jag ska stämpla vid den nionde kontrollen så får jag se vad klungan gör efter kontrollstämplingen. Ingen tar åt höger, jag ombestämmer mig och väljer att springa tillsammans med klungan och inte hitta på något dumt. Nu efteråt ångrar jag mig för jag tror jag hade sparat både tid och energi på att springa runt höger. Men fortsatt ingen miss.

Bom

Min ända miss på hela bana blev till kontroll 16. Och nu efteråt ser det så dumt ut men det gör det ofta efteråt. Jag trodde jag låg längre ned på höjden och jag såg folk springa ned till vänster men jag trodde det var sänkan som var innan min kontroll så jag fortsatte längre fram i tro om säkerhet och jag kommer fram till en sänka med en kontroll i och stämplar. Nej nej, fel kodsiffra. Läser mig snabbt in mig och förstår att jag har sprungit för långt. Vänder tillbaka och kommer till min rätta kontroll där jag nästan redan har varit vid. Misstaget kostade mig en och en halv minut men det värsta var att jag tappade tätklungan och jag hamnade i som ett vakum mellan två klungor. De kommande sex kontrollerna fick jag orientera själv med en klunga bakom mig närmandes och som tillslut kom ikapp. Och klungan som jag kom med in i mål.

Summering

Som ni kan läsa var det ett tekniskt misstag som jag hade under mitt lopp men annars gick det väldigt bra tekniskt och det var inte det som hindrade mig. Det var snarare det fysiska som satte stopp, jag önskar att jag kunde ha bidraget mer till laget men jag gjorde det jag kunde utav situationen. Laget jobbade sig sedan upp bit efter bit men tyvärr inte hela vägen till toppen. Vi slutade som fyra efter en riktig rafflande avslutning. Det har varit en otrolig upplevelse som jag har fått vara med om och som jag alltid vill uppleva. Med detta så vill jag tacka hela Halden laget med coacher och hela gänget för en bra stafett!

Jag och Espen Fiskum på startsträckan

Hemvärnsintroduktion

Nu är jag precis hemkommen från en hemvärnsintroduktion som jag har varit på. Från torsdag till söndag var det introduktion med info om hemvärnsogranisationen och skjutövningar med AK4B på Berga, strax södra Stockholm. Och jag kommer hem med verkligen ny och uppladdad energi för som så kul det är att få stå på skjutbanan och skjuta. Stå i en stabil ställning och verkligen känna hur man tar upp rekylen bäst möjligt och se hur den 7,62 mm kulan skjuter ut med en utgångshastighet på 803 m/s prickar rätt mitt i måltavlan. Underbart! Extra roligt när det blir lite tävlingsmoment från grundställning till stående-/knäståendeanläggning och skjuta 5 skott snabbast möjligt. Bam bam bam bam bam! Lägga på magasinsbyte, vändningar m.m. Riktigt kul helg var det!

Kan verkligen rekommendera andra att gå med i hemvärnet. Som militär får man möjligheten att deltaga på militär-VM och andra internationella mästerskap vilket jag siktar på. Närmast mästerskap inom militären är nordiska mästerskapen som går i Oslo iår 6-9 juni.

Men först nu närmast ligger 10MILA som går nästa helg i Kungsängen!

HLR

Lunchpaus

Tävlingspremiär

Idag sprang jag Snötrampen nere i Halland som blev min tävlingspremiär iår och även första tävlingen i Halden-tröjan.

Jag har fått slita en del med skador denna vinter då jag har haft en stressreaktion i skenbenet men nu har jag börjat springa lite smått och idag var det första gången som jag sprang på lite snabbare och lite längre. Det var riktigt kul att få springa tävling igen och det påminnde mig om varför jag håller på med orientering och varför jag har fortsatt träna bra med alternativ träning under vintern.

Vad gäller skadan tror jag att den är så gott som helläkt men jag fortsätter ta det lugnt med löpning så att jag inte får några andra följdskador.

Men åter till dagens tävling, snöfritt och fint. Startade lite försiktigt och tillbaka hållen för att sedan stegra till fin flytfart. Tekniskt gick det bra också och hittade bra flyt. Det blir en del skillnad från att gå kartpromenader då allt går snabbare och jag tittar inte lika ofta (per meter) och lika lång tid men jag hängde med bra på kartan. Jag gjorde några små onödiga krokar men jag är nöjd och det blev en bra premiär för mig.

Här finner du resultat från Snötrampen och karta finner du i mitt kartarkiv.
Vad gäller framtida tävlingar kommer det inte bli så mycket tävlingar för mig utan nu ligger 10MILA i högsta fokus.

Hemkommen från Madeira

Nu har jag då kommit hem från Madeira efter att ha varit där i 11 dagar på ett riktigt lyckat träningsläger. Med lyckat menar jag då att jag har fått träna bra och jag har fått vila bra mellan passen utan att behöva oroa mig för andra ting som kan störa.
Dock fick mitt tänkta löparläger bli ett cykelläger vilket var lite synd men jag tog tillfället i akt att njuta av de härliga och mindre härliga kuperade vägar. Jag hyrde en landsvägscykel av Madeira Berziegen, en man från Tyskland som hyrde ut cyklar. Ramen kanske inte var den bästa men komponenterna var riktigt bra.

Som många påpekade innan var det väldigt backigt att cykla (och även för de övriga lägerdeltagarna att springa), vart man än cyklade så gick det brant uppför eller brant utför (som såklart var min favorit). Dagen då jag hämtade ut cykeln och skulle cykla hem därifrån måttade jag med ögonen på kartan och tänkte mig att det skulle bli en lagom kort tur hem dit vi bodde i Ribeira Brava på ca dryga timmen men så blev det inte. Det slutade med att jag kom hem efter 2h och 35 min istället. Då förstod jag vad jag hade att vänta mig.

Vägarna för övrigt var helt ok, varierade en hel del på kvalitén på asfalten men det fungerade. Jag fick njuta så mycket av utsikten ändå så då tänker jag inte på sånt.

Ett av de längre passen genomförde jag på slutet av lägret. En tur som gick bort mot nordvästra delen av ön och sedan upp till Paul da Serra som ligger på dryga 1500m över havet. Ett riktigt härligt och fint pass, dock lite väl blåsigt och molnigt uppe på toppen. Här kan ni se passet via Garmin Connect.

Efter att jag kom hem så åkte jag direkt iväg till Halden med ett litet flyttlass till nya lyan. Riktigt kul och spännande att få komma hemifrån!

Nedan följer lite bilder och lite snabbfakta från resan.

Ciao!

Land: Portugal

Plats: Madeira/Ribeira Brava

Dagar: 11

Cykeltid: 29h

Cykel distans: 441km

Cykel stigning: 14300m

Maxhastighet: 88km/h

Fall: 1

Utsikt från huset

Panoramavy strax intill där vi bodde

Framme

Ankis

Uppe på toppen

Första gången upp till Paul da Serra

En dag cyklade jag, Albin och Fredrik upp till toppen

Mina rutter var jag har cyklat på ön

 

Blickar framåt mot ljusare tider

Nu var det bra länge sedan jag skrev här igen, det har varit pga lite olika saker. Det har varit lite mörka stunder för mig men nu börjar jag se slutet på den mörka tunneln.

Den mörka historian är att jag har fått en stressreaktion i tibia (skenbenet) vilket jag blir otroligt frustrerad av. Har sedan november börjat få lite problem med underbenet något som jag trodde var benhinnorna och det var ju inte så farligt, det har jag haft så många gånger förr. Jag fortsatte springa men gjorde mina tåhävningar och alla andra hundratals övningar för att motverka att få mer problem. Men icke sa Nicke, det blev mer och mer problem vilket började mer likna de smärtor som jag hade 2008 då jag fick en stressfraktur i fibula (det mindre benet i underbenet) och jag börja frukta det värsta.

Det som fick mig helt att göra uppehåll med löpningen var ett backintervallpass på löparband där jag återigen fick en inblick hur kroppens försvarsmekanism fungerar. Värmde upp på elipse för att sedan hoppa upp på löpbandet med kraftig lutning och körde slut på mig. Under träningspasset kände jag ingenting men efteråt kunde jag inte ens gå. Här måste det verkligen varit all adrenalin i min kropp som fått mig stå kvar på löpbandet.

Jag fick snabb hjälp i Halden med att få göra en röntgen men det visade inga skador. Ett andetag lättare. Senare när jag kom hem till Sverige fick jag göra en magnetröntgen som visade lite mer. Ca 10-15 cm upp från fotknölen har jag då en påbörjan till en stressfraktur, en stressreaktion. Vad det beror på är ett mysterium för S.Holmes. Till höger kan ni se bilder från röntgen, jag har ingen aning om vad man ser men jag tycker det ändå är ganska häftiga bilder.

Magnetröntgenbild av mina ben

Jaha, det här var då riktigt skit. Från att ha varit skadefri väldigt till detta. Frustrerande från att bara ha sprungit under europaresan till ingen löpning alls. Har det något med värmen att göra?! Mina underbensproblem verkar iallafall komma lagom till kylan kommer.

Så nu har jag fått bedriva med alternativ träning. I Halden blev det väldigt väldigt mycket spinning, i stortsett varje dag då men det visade sig att jag fick ont utav det också. Men jag tänkte när jag kommer hem till Stockholm kan jag ta fram mina skidor och så blev det. Väl hemma blev det skidor varje dag och så kul det var! Det var länge sedan för mig jag åkte sist och så kul det var men det visade sig göra ont det också. Jag fick gå över till ren stakåkning. Kan berätta att det gör fortfarande ont av att bara gå vilket blir som en tankegång som denna vid stegen, ”Jag har fortfarande ont, jag fortfarande ont, jag ont, ont”.

MEN jag kommer inte ha ont så länge till!! Det sägs att det brukar ta ca 6 veckor för sådana stressreaktioner att läka och jag kommer att komma tillbaka starkare än någonsin. Jag har redan nu under bara några veckor märkt min egen utveckling av min styrka under styrkepassen som innehåller många core-övningar. Så från min mörktunnel kommer jag snart att få bedriva träning ute i det fria.

Men en vecka innan jul kom jag då till Stockholm för att vara hemma under julen men den 21 januari ska jag tillbaka till Halden och då till min nya lya. Ett fint litet loft i en stor villa vilket är vanligt i Norge, att man hyr ut en del av huset s.k. hybel. I loftet ska jag bo tillsammans med Eva Jurenikova vilket jag är övertygad om att det kommer bli jätte bra. Vi har redan kommit överens väldigt bra. Och jag har kommer att få en stor utmaning när jag kommer till Halden. Jag har sökt till lite olika små kurser just för att endast kunna ta studielån och kunna finansiera boendet men det är inget som jag vill. Jag kommer lägga stor kraft nu ibörjan för att hitta sponsorer som vill hjälpa mig i min väg mot VM i Strömstad 2016, men för att kunna ha den möjligheten att gå den vägen måste jag få den tid jag behöver på orienteringen, då vill jag inte ha fokus på studier och gå runt och vara orolig för hur jag ska finansiera min satsning och boende. Då har jag fokus på fel plats. Därför är jag evigt tacksam för mina personliga sponsorer som jag redan har idag, La Sportiva som jag får skor av i högsta klass med bästa fästet som jag tycker är den viktigaste delen av en orienterares utrustning. Stort tack till min fanclub B.Å. och H.L. där jag får jätte fint stöd för mina träningsresor jag åker på. Alla de viktiga tävlingar går inte på bakgården hemma utan jag måste få åka iväg till andra ställen i världen för fånga in mer erfarenheter av andra terrängtyper. Jag har min plan som jag tänker följa ända fram till nosen och jag behöver all hjälp jag kan få!

Men innan jag reser åter till Norge ska jag på träningsläger till Madeira tillsammans med Albin Ridefelt, Fredrik Ingelsson och Aapo Summanen. Det ska bli jätte skönt att få komma iväg där jag äntligen får chans att lägga ner all tid på träning då det annars kan bli mycket runt omkring som tar upp mycket tid. Ser verkligen fram mot lägret. Vi åker på tisdag och kommer att vara där tills den 20e januari.

Jag önskar er alla en god fortsättning!

Nytt inlägg

Så nu ska jag alltså tävla i en ny dress, Halden-dressen, och till och med flytta till Norge. Jag har tillsammans med Eva Jurenikova fått tag på en lägenhet som vi ska hyra tillsammans i nordvästra delen av Halden. Ligger nära högskolan, nära skogen så det är perfekt.

Jag kommer att flytta in den 21-22 januari då jag under januari månad kommer att vara borta i två veckor på ett läger i Madeira. Det ska bli skönt att få komma till värmen och tina upp sig lite.

Men det ska verkligen bli kul att få flytta hemifrån på riktigt och få komma in ordentligt i en ny träningsmiljö, jag är helspänd på hur det ska gå.

Mina planer framöver är så som att jag tänker börja studera på svenska distanskurser inom programmering, det är mest för att kunna finansiera mitt boende. Och förmodligen kommer jag då till hösten att söka till högskolan här i Halden då också inom programmering och datavetenskap.

Så det är skönt att jag boende fixat och läger inplanerat men något som inte är lika bra är att jag har fått problem med mitt smalben/benhinner, stressfraktur till och med kanske? Det gör sjukligt ont att springa så det kommer bli en period nu utan löpning vilket är väldigt tråkigt, det är just springa som jag vill göra nu. Men åandrasidan är det bättre att det sker nu än i tävlingssäsong.

Så nu om dagarna hänger jag mest på Spenst som är gymmet här i Halden där det blir mycket spinning.

Nästa vecka åker jag till Stockholm igen för att vara hemma under julen för sedan åka vidare till Madeira. Sedan slutet på januari kommer jag att komma tillbaka till Halden.

Over and out!

Klubbyte

Då är det bestämt, jag kommer att representera Halden SK.

Läs mer på Tullinge SK hemsida

Norge

Vips så är jag i Norge helt plötsligt, närmare bestämt i Halden. Jag anlände till Halden efter Blodslitet som gick i lördags och jag får bo hemma hos familjen Næss Bjørgul vilket är väldigt vänligt av dem. Anledningen till detta är att jag får testa på något nytt och få testa på en ny träningsmiljö. Jag har bott i Stockholm hela mitt liv och känner till terrängen där ganska väl och det ska bli jätte häftigt att få testa på något nytt som detta. Tanken är att jag ska bo här fram till december och sedan se vad som händer där efter om jag bor kvar heller flyttar hem till Stockholm igen. Jag ser verkligen fram emot att få testa detta och tror att jag kan få en riktigt bra fart på min orienteringsutveckling.

Igår gick jag träna tillsammans med Vincent Coupat och Marcus Millegård på brunbild, utmanande terräng i den tuffa och våta Halden skogen. Här kan ni se kartan.

NMM Guld

Nu har jag precis kommit hem från och debuterat i militärlandslaget på NMM (Nordiska Militär Mästerskapen) i orientering. Jag fick komma hem med 4 medaljer varav ett av dem är guld från långdistansen. Och det var då jag verkligen fick till det. NMM gick söder om Stockholm, första dagen var i samband med 25manna-korten då medeldistansen avgjordes. Dagarna därpå gick tävlingarna långdistans och stafett i Vällinge vid HvSS (Hemvärnets stridskola).

Medeldistansen gick sådär för mig. Mestadels gick det bra men sen så kom det två stora missar mitt på banan som gjorde att jag hamna en bit efter. Jag slutade ändå som 6:a och lagtävlingen på medeldistansen kom vi 2a. I lagtävlingen ingår det 4 löpare där totaltiden räknas. Karta kan ses här.

På söndagskvällen efter medeldistansen tänkte jag över mitt lopp ordentligt och jag var oerhört taggad för att springa tekniskt bra på långdistansen. Jag bestämde mig för en plan hur jag skulle genomföra banan och som jag fullföljde fullt ut. Bland annat skulle jag fokusera extra mycket på att titta på upp och titta långt fram.

Jag tror det är första gången som jag springer bra en hel bana. Jag gjorde inga större missar på långdistansen. Det blev kanske någon 30 sekunders miss men inga större missar. Känslan när jag springer på upploppet är otroligt härlig när jag är så nöjd med min egen insats, det hade inte spelat någon roll vilken placering jag skull sluta på. Under hela banan kände jag ett skönt lugn i kroppen och jag vågade ta mig tid åt orienteringen, jag vågade stanna upp för att säkerhetskolla att jag var på rätt väg.

Mitt fantastiska lopp räckte till en guld medalj vilket jag är väldigt nöjd med! Jätte häftigt att få med sig en guldmedalj från sin debut i militärlandslaget. Karta och vägval kan ses här.

Även i lagtävlingen här kom vi tvåa.

Sista dagen avslutades det med stafett med tvåmannalag. Jag fick andra sträckan efter Karl Walheim som sprang första. Han växlade ut till mig fint med en ledning på ett tiotal sekunder. Jag trodde på mig själv så jag satte av i högsta fart och tänkte att här gäller det att köra på från början och grilla de andra. I det stora gick det bra men det kom en tidig miss för mig och några lag passerar mig. Jag jobbar upp mig lite och kunde springa in som trea efter två finska lag. Lite bittert att tappa ledningen men härligt ändå med en medalj till. Karta från stafetten kan ses här.

Det har varit en super helg för mig med mycket nytt och jag har fått se vilken stor verksamhet som orienteringssektionen har inom försvarsmakten. Det blev en bra debut för mig tycker jag och jag ser framemot militär-VM som går i Eksjö nästa år.

NMM medaljerna

Gu-F och SM

Tre SM distanser är nu genomförda och jag har hunnit med att gå en grundläggande soldatutbildning.

Först var det Natt-SM och Sprint-SM som inte alls gick som jag tänkt mig. Natt som är en av mina favoritdistanser och som jag ändå ville prestera bra på gick inte alls. Det blev alldeles för många missar och kunde aldrig återhämta mig under loppets gång. Jag blev väldigt besviken på mig själv. Dagen efter Natt-SM var det Sprint-SM kval och det gick inte heller direkt bra. Kändes lite avslaget i kroppen och var inte lika ‘på’ som man behöver vara i sprint. Kval loppet räckte inte till A-final. Redan nu kände jag hur helgen bara rann bort från mina händer.

Hur som så sprang jag B-finalen lite motvilligt men kunde iallafall vinna B-finalen, men för mig är B-final alltid B.

Det kändes hopplöst efter denna helg men detta skulle ta en vändning, för därefter åkte jag på Gu-F som är en frivillig grundläggande soldatutbildning nere i Såtenäs som ligger precis söder om Vänern. En flygflottilj där jag skulle tillbringa mina närmaste två veckor. Jag är så glad att jag fick gå den utbildningen, jag har fått lära mig mycket om militärverksamheten och mycket om mig själv. Men framförallt har jag fått träffa nya vänner, jag fick dela mina upplevelser med en otroligt härlig grupp. Tack hela gruppen!! Det blev två helt fantastiska veckor. Jag blev väldigt inspirerad av kursen och får jag möjligheten vill jag gärna följa upp kursen med någon mer utbildning.

Under utbildningen fick jag också chansen att springa fälttest som går ut på att springa 2km med stridsutrustning, vapen, kroppsskydd och hela kitet. Jag blev minst sagt trött efter det. Jag klarade det på tiden 8.03 vilket jag är väldigt nöjd med. Jag får tacka fänrik för bra push som även han gjorde ett grymt personligt rekord!

Trött efter 2km fälttestet på 8.03

Baktanken med att gå kursen var att jag skulle kunna ha möjligheten att få springa militärmästerskap i orientering, vem vet med lite mer övning kanske det också blir tävlande i militär femkamp.

Direkt från Såtenäs tog jag tåget upp till Lång SM som gick i Lumsheden, nära Sandviken. Jag kom med stor positiv energi och jag var väldigt sugen på att orientera efter att ha varit från orientering i två veckor. Kvalloppet räckte till en finalplats trots ett flertal missar på ett par minuter, konstigt nog hade jag en god känsla när jag kom i mål. Annars brukar det vara kompass och karta kast i marken och kanske ett litet fult ord nånstans men jag var nöjd, eller inte nöjd för jag hade missar alldeles för mycket men det gick an. Det var kul!

Dagen efter på söndagen var det final och på något sätt blev det lite seriösare och inte lika avslappnat som i kvalet. Det blev en hel del missar i början av banan, upp mot 8min. Men efter 5an tycker jag att jag gjorde en väldigt bra avslutning.

Jag slutade som 26 och det är jag nöjd med. Nu har jag något att jobba med. Nästa helg är det medel-SM och stafett-SM. Dags att ladda upp!

Mina vägval från helgen finns här, kval, final

Lång SM vid varvningen

Sprint SM B-final